Ligger på soffan i uterummet och filosoferar lite, funderar och tankarna far hit och dit.
Jag ville egentligen göra så mycket idag.. Jag ville till Väla (igen) för och se om jag kunde hitta en tröja eller något till min svarta kjol som jag hade tänkt ha både på fredag och lördag, jag ville inhandla en bok jag kunde skriva i, jag ville klippa mig och fräscha till mig.. Jag ville så mycket, men inget har hänt.
Krafterna och motivationen till att göra det jag ville är som bortblåsta och istället har jag hamnat här på soffan efter att ha försökt göra något nyttigt och vettigt i trädgården också.... men det sket sig lika fort som jag hade börjat nästan.

Motivationen är verkligen viktig och en drivande kraft när man ska göra något.
Man måste vilja göra det man bestämt, annars blir det bara skit av det hela.

Jag vet inte om det är mina tankar och depression som gör så väldigt påmind idag, men allt känns så fruktansvärt jobbigt idag. Ingenting känns kul, lockande eller motiverande. Jag hittar bara en massa negativt med allt, jag är på dåligt humör, irriterad och nerstämd. *suckar*
Livet blir förvisso inte bättre än vad man gör det till, men det är svårt sådana här dagar som idag att göra livet till något roligt, glatt och positivt.

Jag är så dålig på rubriker, så därför kommr det nog oftast bara att stå en massa .......
Ialla fall... Onsdag idag och snart är det helg igen. Underbart när tiden går fort fram till helgen. :) Denna helgen har vi rätt så fullt upp.... eller kanske inte egentligen. Imorgon är det valborg och vi ska kanske grilla med S & P. På fredag ska vi fira B.s farmor då hon fyller år och sedan vet jag inte mer som händer på fredag. Någon som har några förslag, tips och ideér? På lördag ska vi upp till Perstorp då min äldsta brors äldsta dotter blir hela 13 år. Eller... hon fyller inte år förrän den 4:e maj, men vi ska fira henne på lördag. :) Tänk vad tiden går!!! När jag börjar tänka på att hon blir 13 år, så börjar jag nästan känna mig en aningen gammal. :P
På söndag händer ialla fall ingenting.. inte vad jag vet ialla fall. Är det fint väder så håller vi väl antagligen på ute i trädgården. Förresten.... vi har ju flyttat till hus och jag har inte lagt ut några bilder än... finns där något intresse av att se åtminstone bilder på trädgården för tillfället? Om inte, så lägger jag inte ner tiden och energin på att ta bilder och lägga upp dem här.

Jag sitter för tillfället ute på altanen och funderar på vad jag ska hitta på idag. Egentligen vill jag hålla på i rabatterna, men jag funderar på om jag ska bege mig in mot stan för och se om jag kan hitta några fina linnen så man kan passa på och få lite fin färg medans man håller på ute i trädgården. Jag äger inga linnen som det är nu och det är ju inte så kul... ialla fall inte när det är så här fint väder. :)

Så trött jag är.
Varje morgon kommer en duva och sätter sig på vår balkong, precis utanför sovrummet, och hoar. Skulle kunna slå ihjäl den när den sätter igång. Jag vill ju sova, men det går ju inte när den är där.

Jag har ialla fall ätit frukost, startat diskamskinen och tvättmaskinen. Kollat runder på en del bloggar, kollat in på posh24, mtv the hills och lite annat smått och gott. Nu är det tänkt att jag ska ta mig upp i duschen och sedan ev. köra till Väla för att inhandla ev. tre födelsedagspresenter. Jobbig helg med andra ord.

Återkommer kanske senare.

Dagen har varit rätt så lugn. Den kunde varit bättre, men...... man får försöka vara glad för de små sakerna istället. T ex så har jag inte gråtit idag och den där enormt ledsna känslan har inte funnits heller... inte förrän nu framåt kvällen.

Vi åkte och tittade på en loppis idag i hopp om att kanske hitta en mysig, skön soffgrupp till utermmet.. men vi hittade ingen. Därefter körde jag till S för och prata en liten stund. Hon bjöd på en riktigt god muffins. :)
När vi varit där ett tag, körde vi och handlade för vi tyckte vi skulle grilla korv ikväll och visst handlade vi korv, men vi åt på Burger King. hahaha Vi var så hungriga att vi inte kunde vänta på grillningen här hemma. :) Aja, vi får grilla korv imorgon istället.

Kvällen har tillbringats lukandes (stavning?) i rabatter i trädgården och när den orken försvann så blev det tv:n som fick bli sällskapet. Nu ligger jag i sängen och ska alldeles snart stänga ner datorn och försöka lägga mig och sova.

Jag hoppas på en bra dag imorgon, eller åtminstone en som är ok.

Söndag idag och motivationen att göra något ligger på noll.
Jag är trött och inte alls engagerad i något, medan sambon vattnar gräsmatta samtidigt som han är duktig och städar. Jag får lite dåligt samvete när jag bara ligger här i soffan och gör ingenting.

Jag känner mig tom idag, samtidigt som jag ändå känner en viss rastlöshet.
Jag vill bara ha tillbaka mitt liv, ett liv som ialla fall fungerade. Så som jag mår nu och som jag har det nu är inget liv. Jag orkar ingenting, jag kan börja gråta närsom, jag är alltid trött, o.s.v.
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra.
Jag har varit i kontakt med psykiatrin i Hbg, de skulle skicka en remiss in till pyskiatrin i Landskrona... men än så länge har ingenting hänt och det är snart 2-2,5 månad sedan jag var i Hbg. Jag förstår inte varför det ska ta sådan tid med att få hjälp!?

Nej, nu ska jag ialla fall byta om och sedan höra med sambon om han vill iväg på loppis.

Ännu en dag är över och denna har inte varit riktigt lika jobbig känslomässigt som gårdagen var.
Jag har inte gråtit idag, men ledsen är jag och det har jag varit hela dagen. Jag lyckades ta mig till mamma och pappa en runda idag. Skönt och komma hemifrån ett litet tag och få tänka på annat för någon timme.

Kvällen har bestått av grillning, vila och ett besök hos B:s föräldrar.

Just nu ligger jag i sängen och ska snart lägga mig för och sova. Jag vet dock inte vad det är, men jag har en del olustiga känslor som jag inte kan beskriva. Jag känner mig rastlös på samma gång som jag är trött. Jag känner mig ledsen.
Jag försöker fokusera och tänka, men allt blir bara en enda röra. Det känns förvirrande och trassligt, allt i mitt liv. Nästan som ett stort garnnystan som är en enda röra och man vet inte vart ändarna är och man vet inte ens vart man ska börja leta efter dem. Det är jobbigt. Det är svårt.

Nej, nu ska jag försöka sova lite.
Har inte sovit så bra de senaste nätterna.... Kanske dags och ta en tablett så man kan få sova åtminstone en natt.

Istället för att saker och tng blir lättare för varje dag som går, så känns det istället som om de blir jobbigare och jobbigare. Att känna som jag är verkligen inget roligt. Jag ser ingen mening med saker och ting, jag tycker ingenting är roligt utan snarare är allting jobbigt. Att ta sig upp ur sängen varje morgon är otroligt jobbigt och jag måste ofta säga till mig själv att där finns en anledning att gå upp. Att göra något när jag sedan kommit upp är jobbigt...
Jag förstår inte hur det har kunnat bli så här... Det bara kom känns det som, men självklart har det ju kommit krypandes. Jag har bara inte varit uppmärksam på tecknena. Självklart beror detta på att jag miste mitt liv för snart tre månader sedan. Fatika var verkligen mitt allt och det har jag förstått nu. Jag brottas varje dag med tankar och funderingar, känslor, drömmar. Jag vill bara ha henne tillbaka, är det egentligen så mycket begärt?? Jag vill ha henne tillbaka. Kan ingen förstå det? Kan ingen förstå hur ledsen jag är, hur dåligt jag mår över att ha mist henne? Tycker alla bara att jag är konstig?? Det är jag inte. 

Jag kan börja gråta närsom utan någon större anledning. Klart där är en anledning, men det behöver inte vara en viss låt jag hör eller något annat, utan jag kan sitta rakt upp och ner och börja gråta. I förrgår satt jag och B i uterummet och åt middag och då började jag gråta. Igår när jag skulle köra till City Gross för och handla mat, så började jag gråta i bilen så jag var tvungen att stanna. Hur normalt är det? 
Hela min kropp känns tung och att förflytta mig känns otroligt jobbigt, men jag vet ju att jag inte kan bli liggandes i soffan eller i sängen. Men lusten är väldigt stor. 

Jag har funderat på att stänga bloggen eftersom jag aldrig skriver här längre, men jag vill nog inte stänga den. Motivationen till att skriva är som bortblåst nu, men kanske återkommer den med tiden.
Jag har inte motivationen till någonting... vill inte göra något och orkar inte göra något.

Jag ska försöka uppdatera något litet varje dag.... men jag kan inte lova att det blir en massa positiva grejer... utan det blir vad det blir och jag skriver vad jag känner och vill. Bloggen är ju min i första hand och jag skriver för mig själv i första hand.

Hej allesamman!

Det var länge sedan jag skrev ett inlägg här på bloggen.
Anledningen till detta är väldigt enkel... jag mår inget vidare. Tror inte att det går en dag utan att jag gråter och är ledsen. Att leva just nu är väldigt jobbigt och svårt. Orken, energin, lusten, motivationen.... ja, i princip är allt detta borta. Jag vill inte träffa någon, jag vill inte umgås med någon... jag vill bara stänga in mig och vara för mig själv.
Självklart vet jag ju att detta inte är något bra, men det är så jag känner och det är så jag mår.

Jag är trött på att försöka dölja att jag är ledsen, trött på att dölja att jag gråter, trött på att dölja att jag inte mår bra, trött på att dölja att jag får ångestattacker o.s.v. Jag måste börja sätta mig själv först och om det betyder att jag mister personer på vägen... Ja, då får det bli så. Jag orkar inte vara ett stöd för andra just nu när jag själv mår skit.

Är det någon som förstår mig när jag skriver att jag förlorat mig själv? Jag förlorade Fatika för  månader sedan, och samtidigt förlorade jag mig själv. Är det någon som förstår det? Är det någon som förstår att jag inte mår bra? Är det någon som bryr sig? Att skriva till mig att saker och ting blir bra igen.... är faktiskt det sista jag vil höra. Jag förstår att man bara vill väl.... men försök förstå mig... Hur ska saker och ting bli bra igen när jag miste det bästa i mitt liv? När jag miste det som hållt mig vid liv så länge?? När jag miste mitt hjärta? Min själsfrände? Ja, jag miste mitt allt. Hur ska saker och ting bli bra då?