Hej allesamman!

Det var länge sedan jag skrev ett inlägg här på bloggen.
Anledningen till detta är väldigt enkel... jag mår inget vidare. Tror inte att det går en dag utan att jag gråter och är ledsen. Att leva just nu är väldigt jobbigt och svårt. Orken, energin, lusten, motivationen.... ja, i princip är allt detta borta. Jag vill inte träffa någon, jag vill inte umgås med någon... jag vill bara stänga in mig och vara för mig själv.
Självklart vet jag ju att detta inte är något bra, men det är så jag känner och det är så jag mår.

Jag är trött på att försöka dölja att jag är ledsen, trött på att dölja att jag gråter, trött på att dölja att jag inte mår bra, trött på att dölja att jag får ångestattacker o.s.v. Jag måste börja sätta mig själv först och om det betyder att jag mister personer på vägen... Ja, då får det bli så. Jag orkar inte vara ett stöd för andra just nu när jag själv mår skit.

Är det någon som förstår mig när jag skriver att jag förlorat mig själv? Jag förlorade Fatika för  månader sedan, och samtidigt förlorade jag mig själv. Är det någon som förstår det? Är det någon som förstår att jag inte mår bra? Är det någon som bryr sig? Att skriva till mig att saker och ting blir bra igen.... är faktiskt det sista jag vil höra. Jag förstår att man bara vill väl.... men försök förstå mig... Hur ska saker och ting bli bra igen när jag miste det bästa i mitt liv? När jag miste det som hållt mig vid liv så länge?? När jag miste mitt hjärta? Min själsfrände? Ja, jag miste mitt allt. Hur ska saker och ting bli bra då?