Jag har inte skrevet ett inlägg på väldigt länge... och nu tänkte jag skriva varför det varit så.

Söndagkvällen den 8:e februari runt 22-22.30, när jag och sambon gått och lagt oss, kräker min hund Fatika första gången. Vi städar upp det och går sedan och lägger oss igen, för att bara kort därefter gå upp igen då Fatika kräkt en andra gång. Vi städar upp det och jag tittar på Fatika och ser att hon andas en aningen snabbt, så jag tänker att jag ska gå ut med henne så hon får lite luft. När vi kommer upp så går hon självmant över på stora vägen till "gröningen" för och både kissa och bajsa. När hon gjort detta och vi är på väg in igen så börjar hon gå långsamt och en aningen vingligt. Hon stannar en stund och jag står hos henne hela tiden och låter henne själv bestämma när vi ska gå vidare. Vi går vidare efter ett litet tag, men hinner inte långt förrän hon lägger sig ner i snön och vill inte gå längre. Jag vet med en gång vad som är på väg att hända..... Jag springer in, hon ligger kvar på samma plats hela tiden, och hämtar mobilen och säger till sambon att "nu är det dags..." och springer ut igen samtidigt som jag ringer upp mamma och säger att "jag tror detta är slutet för Fatika" varpå hon undrar vad jag pratar om jag drar det hela för henne. Jag springer till Fatika och sätter mig i snön med enbart mina pyjamasbyxor på mig och lägger hennes huvud i mitt knä. Sambon kommer ut och försöker få Fatika att resa sig och följa med in och efter ett tag går det. Vi går in, jag bytar om och sedan tar vi ut henne i bilen. Där pussar och kramar B om Fatika, för vi är båda medvetna om att detta är sista gången han ser henne.
Jag sätter mig i bilen och kör i hög hastighet in till djursjukhuset i Helsingborg som jag redan ringt och förvarnat om att vi kommer in. Hela tiden vet jag att detta är sista tiden med Fatika.... Kommer in till djursjukhuset där mina föräldrar väntar på oss. Backar till så nära dörren som möjligt så att Fatika inte ska behöva gå så långt. Öppnar bagageluckan och där ligger Fatika och tittar. Hon viftar inte ens på svansen när hon ser mina föräldrar, vilket hon alltid brukar göra annars. Vi får in henne på ett rum där veterinären undersöker henne och konstaterar att allt inte är som det ska. Jag gråter samtidigt som jag berättar om Fatika och hennes symtom och även om att hon blivit opererad för livmodercancer under sommaren -08. Veterinären vill ta röntgen på henne och vi tar in Fatika i det rummet. Hela tiden kan Fatika gå själv även om det är en aningen svajigt och vingligt. Vi får upp henne på britsen eller vad jag ska kalla det och Fatika skakar i kroppen hela tiden. Jag ser att Fatika har ont och att hon lider. Vi tar bilderna och det konstateras snabbt att där är något onormalt både i buken och i bröstet på henne. Jag gråter hela tiden, jag gråter så mycket att jag inte kan andas för jag vet hela tiden vad jag kommer att behöva göra denna kväll / natt. Jag vet vad jag kommer till att behöva besluta.... Jag klarar inte av och vara kvar i rummet och se Fatika där hon ligger och skakar, lider och har ont. Jag går ut och gråter och jag vet inte om jag skriker. Min pappa kommer ut till mig och jag säger till honom att jag vet vad jag behöver göra, men att jag inte kan säga det. Efter att jag lugnat ner mig lite, dock inte slutat gråta, så går jag in till veterinären igen och frågar henne.. "Jag avlivar inte en frisk hund?" varpå hon svarar "Nej, det gör du inte." Jag tar beslutet att Fatika ska avlivas, jag går bort till Fatika där hon ligger och klappar henne och säger till henne.. "Jag hoppas att jag valt rätt. Jag älskar dig. Förlåt." Veterinären sätter en kanyl i Fatikas ben och sedan tar vi in henne i ett rum där det är tända ljus. Fatika går själv in och på golvet ligger det en blå pläd och dit går Fatika med en gång och lägger sig. Jag sätter mig framför henne och lägger hennes huvud i mitt knä och klappar henne hela tiden. Veterinären kommer och ger henne lugnande och sedan ger hon Fatika det som gör att hon somnar in. Jag gråter hela tiden och när veterinären säger att Fatikas hjärta slutat slå, brister jag ut i gråt och skriker "NEJ!!". Pappa sitter bakom mig och håller mig om axlarna och försöker trösta mig så gott det går. Fatika är nu borta för alltid och jag sitter med hennes huvud i knäet och klappar henne. Jag sitter där ett bra tag, men till slut måste jag gå och lämna henne kvar. Jag tittar på klockan och den är 01.10. Jag tittar inte bak en enda gång när jag går ut genom dörren, tårarna strömmar ner för mina kinder och jag känner mig tom och ensam. Mitt liv är borta, min glädje är död och jag frågar mig själv hur jag ska klara av att gå vidare. Fatika var mitt liv och det går inte en dag utan att jag saknar henne och fäller en tår för henne. Jag vet att jag tog rätt besut för Fatikas skull, för nu slipper hon lida, hon slipper ha ont. Men jag saknar henne och jag vill ha tillbaka henne. Det gör ont i mitt hjärta, bokstavligt talat, varje dag och jag tror att det är saknaden efter henne som gör ont.

Som ni märkt har jag inte skrevet ett enda inlägg på en vecka och det har ju såklart sin förklaring, men jag är inte riktigt redo att berätta dessa anledningar än i bloggen.... så därför kommer jag att fortsätta med detta uppehåll som än så länge varat i en vecka.

Torsdag idag och det känns som om förra veckan och denna veckan bara flöget förbi och jag har inte gjort något vettigt. Förra veckan var jag sjuk och mådde riktigt dåligt. Blev något sånär frisk måndag - tisdag denna veckan, men jag är förvisso fortfarande förkyld.. men det får man väl stå ut med. Men när jag precis blivit "frisk" så igår var det dags för magen. Jag hatar verkligen "kvinnliga veckan" för jag har så fruktansvärt ont i magen.

*suckar*

Det är så tråkigt och inte riktigt ha något att göra. Igår var jag duktig och packade lite lådor då tiden går fort nu.. Vi flyttar väl om 6-8 veckor och det går fort. Det känns förvisso som om jag inte kan packa så jätte mycket mer för då känns här så väldigt tomt och vi ska ju ändå bo här ett tag till.

Nej, nu ska jag se om jag kan komma på något att göra idag.
Några ideér??

Jag har inte skrevet på hela dagen, men ändå vill inte riktigt den där skrivarlusten infinna sig nu heller.
Jag känner mig vilsen, ledsen, nerstämd och uppgiven.
Jag har en mängd känslor jag skulle vilja få ur mig.... men som verkar vara väldigt svåra och få ur mig.

Ska in i duschen nu.. Tror inte att jag skriver mer ikväll... utan jag får försöka imorgon istället.

Jag sitter och funderar på om jag ska gå och lägga mig tidigt ikväll eller om jag ska titta på antingen Lipstick Jungle på tv3 eller Advokaterna på tv 4. Som det känns nu så blir det en tidigt kväll då jag har lite ont i mitt högeröra. :(
Jag är så trött på och aldrig må helt bra. Antingen har jag ont här eller där eller så gör antingen ångesten eller paniken sig påmind eller så är jag förkyld eller sjuk på annat sätt. *suckar*
Jag vill bara vara frisk och må bra.

Kan klockan snart bli 21.00 så jag kan få gå och lägga mig??

Nu har jag ätit "frukost", men man kan egentligen inte kalla det för frukost eftersom jag endast ätit en apelsin.

När jag gick in på min hotmail nu på morgonen så visade den att jag hade kommentarer som väntade på att bli godkända och när jag nu loggar in på min blogg, så finns där inga.
Inte ens de som jag tidigare godkänt finns.

Någon mer som har problem med detta? Kanske ska skicka iväg ett mail til blogg.se och höra vad som står på.

Hjälp Therese Perlman att hitta sin stulna rottweilervalp! Kopiera detta inlägg och lägg ut det i eran blogg. Uppmana även era läsare att lägga upp det i deras blogg. Så ni som läser detta, gör detta till en kedjereaktion,få detta inlägg att kretsa på internet så förhoppningsvis kanske någon vet något! Har ni sett denna hund så kontakta personen längst ner i inlägget eller polisen på 11414.





Hej,
På nyårsnatten försvann min älskade hund Neo ifrån vår gård i Tygelsjö. Han är en rottweilerhane på 6 månader. Svart med bruna tecken, chippad. Jag har inte hört nånting om honom, inte nån som sett honom eller liknade på 13 dagar, och jag lider otroligt mkt av detta, för han betydde allting för mig. Jag tror att någon tagit Neo, och tänker behålla honom, och skulle mitt mail komma till den som har honom, snälla lämna honom tillbaka, jag köper en ny hund åt er, så länge ni bara ger mig min Neo tillbaka. Har du sett eller hört nånting som kan leda min hund hem igen kommer du belönas generöst. Jag gör allt för att min älskling ska komma tillbaka. SNÄLLA skicka detta mail vidare, enda sättet jag kan nå ut i sverige på. Har gjort allt, polisanmält, anmält på diverse hemsidor, radion, sydsvenskan, kvällposten, lappar överallt där jag bor osv.



Therese Perlman 070-4164073
Tillgänglig 24 timmar om dygnet
[email protected]
Kontaka mig eller polisen på 11414


__________________________________________________________

Alla borde verkligen lägga in detta på sin blogg.. vart i sverige du än bor! 
Jag hoppas hunden kommer hem till sin ägare..
__________________________________________________________

Igårkväll tittade vi på film och valet blev The Bucket List med b la Jack Nicholson och Morgan Freeman.

hahahaha
Rubriken är inte riktigt så hemsk som den låter. :) Jag känner bara att det är dags för sambon att komma ut ur lägenheten och träffa sina vänner lite. Jag är inget vidare sällskap ändå eftersom jag är sjuk och börjar bli på väldigt dåligt humör som följd av det. Jag skulle behöva lite tid för mig själv känner jag.. Man behöver det ibland, utan att det behöver betyda något.

Nej, nu ska jag se om jag kan hitta något att äta. Det börjar kurra i magen av hunger... :)
På väg att bli frisk kanske?? *hoppas*

Jag och B ligger i vars en soffa och tittar på rysare nu så här på morgonen / förmiddagen.
Jag är så väldigt lättskrämd, så när jag skulle gå och hämta mitt täcke så fick Fatika snällt följa med in i sovrummet.
:) Snacka om att jag är lättpåverkad och lättskrämd. :)

Nej, nu ska vi fortsätta titta filmen.
Kommer ett inlägg om filmen under dagen samt om den filmen, The Bucket List, som vi såg igår.

I mitt senaste inlägg skrev jag att jag äntligen skulle få titta på The Notebook. :) Ja... visst.... drömma går ju. B körde in till Helsingborg igår, till Hemmakväll på Hjälmhultsgatan, för och hyra den fillmen + två andra. Jag stannade hemma eftersom jag fortfarande är sjuk. *grrrr* När jag låg och tittade på tv så ringer B på mobilen och säger att de inte har den filmen längre!! Jag bara:" Va?!!"
Den är ju från 2004 och då borde de väl ha den tycker jag. De har ju filmer som är ännu äldre. Men... de hade inte filmen, så nu har jag fortfarande inte fått sett den. Jätte ledsen och besviken är jag då jag jätte gärna ville se den och det vill jag fortfarande. Får se om jag kan få tag på den på något annat sätt. Några tips??

Istället tittade vi på The Bucket List med Jack Nicholson och Morgan Freeman. Skriver mer om denna filmen i ett eget inlägg. Idag ska vi ta och titta på Strangers med b la Liv Tyler. Det är en rysare och jag hoppas att den är bra.

Vad ska ni hitta på idag, denna söndag?

---

EDIT: Ni glömmer väl inte bort min första tävling i bloggen som pågår till till kl. 23.00 ikväll?? Det enda ni behöver göra är och berätta hur ni hittade min blogg. En vinnare dras imorgon.