Min första kärlek var under låg- och mellanstadiet, även om det såhär i efterhand inte kändes så väldigt seriöst men det kändes ju otroligt seriöst vid den åldern. Hans namn var/är Dennis och jag minns att jag var så otroligt kär i honom.

Han började i vår klass i tvåan eller trean och vi blev genast bästa vänner. Jag drogs till honom med en gång och jag kom bättre överens med honom och hade roligare med honom än vad jag hade med någon annan. Vi var ofta hemma hos varandra och vi pratade i telefon varje dag, trost att vi träffast hela dagarna i skolan.

Jag minns inte när vi blev tillsamman första gången, för det var en väldig massa fråga chans hit och dit mellan oss under hela låg- och mellanstadiet. Men jag minns en gång när vi var på födelsedagsfest hemma hos en klasskompis, hela klassen var där. Alla frågade chans på alla och när kvällen led mot sitt slut så var nästan alla tillsammans med någon. :) Utom jag... Jag hade frågat chans på Dennis under kvällen, men han hade svarat nej och jag var väldigt ledsen. Strax innan vi skulle hem, så kom han fram och frågade chans på mig och jag minns att jag blev så väldigt glad och svarade självklart ja. Vi hade följe hem den kvällen. :)

Jag minns också att Dennis var den första jag pussade/kysste. ♥

Jag var väldigt kär i honom, och när vi inte hamnade i samma klass under högstadiet blev jag så otroligt ledsen. I och med skilda klasser, gled vi allt mer ifrån varandra och till slut hade vi ingen kontakt mer än att vi sa hej i korridorerna när vi mötes. Jag minns också att jag blev väldigt ledsen när jag såg honom med en annan tjej, även om jag hade en annan.

Idag har vi ingen som helst kontakt och har inte haft det på flera år. Ibland kan jag tänka på det och tycka att det är väldigt tråkigt eftersom han var en väldigt bra vän, men vi alla växer upp och ibland växer man också ifrån varandra.