Igår var jag inne på Malins blogg och hon hade skrivit ett riktigt bra inlägg om varför man ska krisa.
Det hon skrev fick mig verkligen att tänka och ifrågasätta en del hos mig själv.

Därför är det bra att krisa:

- Du kommer att gå ur krisen med en djupare insikt om dig själv och vad du vill i livet.
* Jag har levt med ångest och depression till och från i ca 11 år och har därmed krisat många gånger. Några gånger värre än andra och jag har verkligen ifrågasatt meningen med mitt liv... många gånger. Jag vet fortfarande inte helt och hållet vad jag vill med mitt liv, men jag undrar om jag någonsin kommer till att veta det... oavsett hur många gånger jag krisar till.

- Krisen kan leda till att du vågar bryta upp från en situation som du inte trivdes med, eller att du vågar testa något nytt.
* Här har jag nog varit väldigt feg. Jag har inte brytit upp från jobbiga situationer och inte heller vågat testa något nytt. Jag har alltid tänkt att det blir bättre, bara jag står ut med det som är jobbigt just nu. Dumt? Kanske.

- Du lär dig hantera stress och ångest.
* Måste hålla med om detta. För varje gång jag har ångest, oro, panik lär jag mig något nytt som gör att jag kan hantera det på ett bättre sätt nästa tillfälle. Det gör inte det hela mindre skrämmande, men jag vet vad det är som händer med mig.

- Du kommer att uppskatta trygghet mer, som att du har familj och vänner som stöttar dig vad du än bestämmer dig för att göra.
* Min mamma (och min pappa) är verkligen mina klippor för mig. Utan dem hade jag inte orkat så här länge. Det är hos dem jag hämtar andan och ibland också styrkan för att orka gå vidare. Min sambo är ocksåen otroligt viktig person för mig, men hos honom känner jag inte samma trygghet som jag gör hos min mamma. Kanske beror det på bandet som finns mellan mamma-dotter eller så beror det på att jag helt enkelt inte tillåtit min sambo komma riktigt, riktigt nära för att jag ska kunna känna den där fullständiga tryggheten.

Malin skriver vidare om fyra tankar som kan ledda till panik.

- Vad vill jag egentligen göra i livet?
* Jag vet inte och ärligt talat så ger det mig lite panik. Jag är 25 år och vet inte vad jag vill riktigt med mitt liv. Jag vill så mycket, men samtidigt känns det som om jag inte har lyxen att kunna tänka på mig själv. Jag är inte själv i mitt liv, jag är inte ensam... och kan kanske därför inte kosta på mig den lyxen.

- Tänk om jag väljer fel?
* Denna tanken slår mig också dagligen. Väljer jag rätt som läser till förskollärare? Är det vad jag vill arbeta med resten av mitt liv? Måste jag arbeta med det resten av mitt liv enbart för att jag utbildar mig till det? Denna frågan slår mig också gällande andra saker i mitt liv, men jag kommer aldrig fram till något svar. Jag vet inte om det finns något rätt eller fel svar på den frågan. Kanske, kanske inte.

- Hur ska jag hinna med allt jag vill göra?
* Det lär jag inte göra. Jag får välja ut de saker som betyder mest för mig och som är möjliga för mig att genomföra, resterande får jag göra till underbara drömmar som jag kan försvinna till när saker och ting blir för jobbiga och jag behöver lite andrum.

- Alla andra gör karriär/förlovar sig o.s.v.
* Här får jag lite panik över att jag inte har barn eller att jag inte väntar barn. Känns som om många i vår omgivning skaffar barn och det känns som om tiden rinner iväg. Men... samtidigt är det inte bara till att skaffa barn. Man ska kunna försörja detta barn, man ska ha ett stabilt förhållande tillsammans med den person man väljer att skaffa barn med. Man ska stå på en bra grund tillsammans innan man väljer att ge liv åt någon annan.
För vår del så kommer barn när det kommer och då är det rätt tillfälle.
Dessutom har vi varit tillsammans i snart nio år och känner varandra utan och innan, har gått igenom mycket tillsammans och vet att vi kan lita på varandra.

Det många tankar och känslor som väcks hos mig när jag läste inlägget hos Malin och det känns om om att jag enbart svammlat i detta inlägg. Men.... det är här jag står i mitt liv idag, det ser ut som det gör... just nu ialla fall.
Jag får åtkomma till detta när jag känner att jag fått ordning på mina tankar och känslor igen.