Ibland är det svårt att sätta den ena foten framför den andra, men om man inte gör det, så kommer man så småningom att hamna i en ond cirkel som är svår och bryta.

Igår var ingen lätt dag för mig och jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
Känslor jag inte kunde hantera, känslor jag inte visste att jag hade.
Kände mig maktlös vissa stunder, visste varken ut eller in.
Kände mig förvirrad, ensam.
Idag är det bättre och jag har bättre koll på mina känslor idag,
mycket tack vare hur kvällen slutade igår.

Pratade med min mamma igår om att jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera allt det jag kände och hon föreslog att jag skulle skriva i min blogg. Svarade henne att jag inte var så säker på om jag ville dela med mig av detta här, då jag vet att det finns personer som läser min blogg (och som gottar sig riktigt åt hur jag mår emellanåt) och då svarade min mamma:

Varför bry sig för dem? De betyder ju inget ändå för dig och de är inte längre en del av ditt liv.

Vet ni.... hon har rätt.
Varför ska jag behöva tänka på vad jag skriver i min blogg? Varför ska jag behöva vara försiktig med innehållet, tänk på vad jag skriver så inte folk kan använda det emot mig eller ha nöjet att se mig må dåligt??
Jag skiter fullständigt i alla de människor nu. Jag har viktigare saker att tänka på än de personer som valt att inte längre vara en del i mitt liv. Jag har människor i mitt liv som betyder något för mig och jag betyder något för de. Det är de jag ska lägga min tid och energi på, istället för de som valt att lämna.

Jag är den jag är och det ska jag inte behöva skämas för.

Nu kom den viktigaste personen i mitt liv hem och jag ska ägna mig åt honom ett litet tag nu. :)