Mitt liv, precis som många andras, går upp och ner.
Problemet för mig är att jag ena dagen kan känna mig hur stark som helst och att jag klarar och övervinner allt, för att sedan andra dagen känna mig mer död än levande, hitta problem i allt och inte se en enda lösning eller ens ljusning i den långa mörka tunnlen.

Hur jag än försöker vissa gånger / vissa dagar, så går det bara inte.
De där trista känslorna, tankarna och tårarna kommer.
De biter sig fast i mig och vägrar släppa hur mycket jag än skakar på mig för att komma loss.

Att känna sig dålig, usel och kass är något bland det värsta jag vet.
Att känna att man inte riktigt räcker till, hur mycket man än fösöker.
Att känna att inget är bra nog åt de man försöker göra något för.....

Ibland undrar om det inte vore enklare att bara........