Jag har, som ni märkt, inte skrevet speciellt mycket i denna blogg på senaste tiden.
Jag tycker det är svårt och skriva i denna bloggen. Jag vet inte riktigt varför, men det känns så svårt och skriva här och fortsätta med mitt liv som om ingenting har hänt.
Att skriva i denna bloggen... Jag vet inte... det känns som ett annat liv. Jag vet inte varför... men det är så jag känner.

Jag vill fortsätta skriva här och jag kommer nog till att göra det också, ett och annat inlägg tills jag känner att det är på denna bloggen jag hör hemma. Jag har nämligen en annan blogg som jag skriver på för tillfället... Där kan jag vara mer anonym och ingen som känner mig kan döma mig. Det är inte vad jag behöver ju... personer som dömer mig och som inte kan vara ett stöd för mig.

Jag behöver min familj, jag behöver deras stöd, jag behöver mina vänner och deras stöd. Jag vet att jag är svår att nå nu och har varit det ett tag. Jag vet att jag alltid eller för det mesta kommer med ursäkter till varför jag inte orkar och träffas bla. Men... det gäller att ha tålamod och vänta ut mig. När jag känner mig redo så kommer jag att vilja träffas, ta en massa fikor (stavning), prata en massa skit och bara få vara. Men just nu orkar jag inte... Jag är inte beredd och gå vidare med mitt liv efter allt som hänt. Jag vill få vara kvar ett litet tag till... jag vill inte riktigt slöppa taget om det som hänt, jag vill inte släppa taget om min älskade Fatika genom att fortsätta mitt liv som ingenting.

Jag hoppas att min familj och mina vänner kan förstå detta och jag hoppas att ingen vänder mig ryggen. Det är nu jag behöver er som mest, men samtidigt drar jag mig undan. Jag vet att det är svårt och förstå... men det kommer att bli bättre.

Jag saknar Fatika av hela mitt hjärta och det går inte en dag utan att jag önskar att hon var här vid min sida. Att hon var här och tröstade mig när jag behöver det som mest. Att hon lägger sitt huvud i mitt knä och tittar upp på mig med sina underbart vackra, bruna ögon. Jag vill känna att hon älskar mig och att hon behöver mig. För det är vad jag behöver!!!