Jag har aldrig haft någon vidare tur i mitt liv vad det gäller vänskap.
Vänner har kommit och gått (och kommit igen).
Jag har mist bästa vänner som jag ibland tänker på och faktiskt kommer på mig själv med att sakna.

Min första bästa vän hette Jessica och jag lärde känna innan 1:an. Jag kommer inte ihåg hur jag träffade henne, men jag kommer ihåg att vi höll ihop i vått och torrt i många år. Vi hittade på en massa bus, pratade en massa skit som man gör när man är liten, lekte många roliga och ibland dumma lekar. Jag kommer ihåg en gång när vi gjorde soppa på blad, löv, blåa bär, vatten och röda bär tror jag. Kan ju tala om att den inte alls såg aptitlig ut. :)
Som sagt var höll vi ihop i många år, men i 6:an hände någonting.... Kommer inte ihåg vad. Hon bestämde sig ialla fall för att det var dags och avsluta vår bästa vänskap-relation, så hon ringde hem till mig en dag efter skolan och sa det.
Jag blev självklart ledsen, men gjorde inte så mycket åt det. Vet inte om den där bästa vännen-grejen var över sedan innan, men ingen av oss sa något... förrän hon ringde hem till mig.

En annan bästa vän jag kommer ihåg och som jag saknar, är faktiskt en kille.
Han hette Dennis. Han är nog faktiskt den jag kan sakna mest idag.
Jag kommer inte ihåg när han började i vår klass eller om han kanske gick där ifrån 1:an.....
Ialla fall. Vi blev vänner med en gång och vi höll ihop ända fram tills det var dags för högstadiet. Vi hamnade inte i samma klass trots att vi valde varandra. Vi pratade alltid i telefon, hängde alltid i skolan (tillsammans med en massa andra), efter skolan hängde vi o.s.v. Hittade alltid på en massa roligt tillsammans. Men när högstadiet kom, kom också nya vänner och därmed gled vi allt mer ifrån varandra. Klart vi pratade och hälsade, men vi träffades aldrig efter skolan längre och när sedan högstadiet var över och det var dags för gymnasiet, så upphörde kontakten helt. :(

Sarah är en annan vän, bästa vän, som jag har gått igenom mycket med.
Hon började i vår klass i 4:an tror jag och vad jag minns välkomnade vi henne med en gång. :)
Vi har också hittat på mycket tillsammans. :) Åkt linbana på skolgården på kvällen tillsammans med Dennis. :) Det bästa var breven vi skrev till varandra. Det var alltid lika roligt och få brev utav henne. Vi skrev till varandra oavsett om vi träffades eller inte. Tyvärr hamnade vi inte heller i samma klass på högstadiet och bara ett litet tag senare flyttade hon och hennes familj ifrån stan. Tror de flyttade till Ekeby.
Kommer inte riktigt ihåg hur vår kontakt var strax efter att hon flyttat, men vi måste ha pratat någon gång då och då eftersom hon fortfarande finns i mitt liv. :) Jag kommer ialla fall ihåg att jag inte var ute hos henne när hon bodde i Ekeby, för jag har inte en aning om var de bodde. Sedan flyttade hon till Kågeröd och här är jag säker på att vi träffades för jag kommer ihåg lägenheten ovanför pizzerian och huset som ligger bara en liten bit ifrån där jag bor idag. :) Dock bor inte hon kvar i byn.
Ialla fall..... Vi höll kontakten till och från, hon blev tillsammans med en kille (som hon fortfarande är tillsammans med) och presenterade mig för Benny som blev min pojkvän (och fortfarande är). Hennes påg och min påg är också vänner. :)
Vi hade kul, hon var min bästa vän. :) Men, med tiden växte vi tyvärr ifrån varandra och till slut pratade vi inte med varandra längre. Självklart var jag fruktansvärt ledsen. Jag tror det gick 3 år eller något sådant utan att vi pratade med varandra och jag saknade henne och vår vänskap hela tiden.
Men, vi blev vänner igen och idag är hon en viktig person för mig. :) Jag är jätte glad över att vi hittade tillbaka till en vänskap igen, även om där är en del saker jag saknar ifrån vår vänskap förr. T ex breven, de ibland långa telefonsamtalen m.m. :)

En annan vän, Sandra, blev min bästa vän i 7:an fram till början på 9:an eller något, och vi umgicks varje dag.
Hon var jätte rolig och vi hade mycket kul tillsammans.
Tyvärr avslutades vår vänskap rätt tvärt pga ett par saker. Den främsta orsaken för mig var att hon inte fanns där när jag behövde henne som mest. Jag hade mist min morfar på ett väldigt brutalt sätt, vilket ledde till rättegångar och en mycket jobbig period i mitt liv. Hon kunde inte ställa upp mig för....

Dessa personer ovan, är inte alla vänner jag haft, mist och haft igen.... men några av dem.

Som ni märker har jag haft en hel del bästa vänner i mitt liv och utav de jag nämnt ovan finns en kvar och det är väldigt glad och tacksam för.

När det kommer till vänner och vänskap, har jag svårt för att lita på folk.
Tror alltid att de är ute efter att få veta en massa skit om mig, för att sedan kunna vända det mot mig eller föra det vidare till andra. Jag har därför svårt för att öppna mig, berätta innersta saker, lita på någon o.s.v.
Det gör lika ont varje gång jag mister en vän och jag blir lika ledsen varje gång.
Tänker alltid att det var mitt fel, att jag var en usel vän, att jag kunde gjort något annorlunda o.s.v. Men man är faktiskt två om och ha en dispyt, man aldrig ensam... oavsett vad man själv vill tro.
Däremot tror jag att det i vänskap handlar väldigt mycket om att kunna vara den större personen, att kunna be om förlåtelse och visa att man gjort fel. För ärligt talat.... ingen är väl en perfekt person, en perfekt vän?? Alla gör vi väl fel?
Vänskap handlar väl om att kunna förlåta, att kunna sträcka ut en hand till den som gjort fel och visa att man finns där oavsett vad. Nästa gång är det kanske den andre som gör fel, och hur skulle denne då känna om inte vännen sträckte ut handen och visade att man var beredd att förlåta?

För mig, i en vänskap, är det viktigt att man kan vara ärlig, att kunna erkänna att man gjort fel, att kunna förlåta, att kunna sträcka ut en hand till någon som behöver det.

Ingen är perfekt, kom ihåg det när du en dag behöver hjälp..behöver förlåtelse...behöver en utsträckt hand.
Det är så lite som behövs egentligen.



Bild: Jag, Nikon D60