Sitter här hemma och känner mig riktigt ledsen och ensam.
Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.
Funderar på om jag ska cykla en runda, tittar ut och ser att det blåser ute och känner efter hur det är med konditionen och kommer fram till att det kanske är lika bra att låta bli. Känner mig med en gång dum och misslyckad. Varför ska lite blåst få hindra mig? Är jag verkligen så lat så att jag använder det som en ursäkt....?? *skäms* Ja, det är jag. Det är hemskt... Hur blev jag den här personen som använder varenda liten patetisk ursäkt för att komma undan lite motion och träning? Sedan är jag så fräck att jag sitter och klagar på min övervikt och att jag aldrig kommer ner i vikt. Nej, det är väl fan inte så konstigt heller eftersom jag varje dag, nästan, tar till vilken liten patetisk ursäkt som helst för att slippa röra på mig. Hur fan vill jag då att vågen ska gå ner istället för upp??

Jag känner mig ensam och ledsen, misslyckad och värdelös.



Detta känns som jag.