Jag borde för länge sedan ligga och sova, men det är inte så lätt med ett levande kaos inombords.
Jag vet inte ens hur jag ska börja detta inlägg.... Jag vill egentligen bara sätta mig rakt upp och ner och gråta och skrika rakt ut. Jag vill få hela min omvärld att förstå att jag inte har det lätt just nu, att jag inte mår bra just nu, att jag inte vet vem jag är, att jag har tråkiga tankar, att jag är vilsen, att jag bär på en massa hat... mot världen, mot mig själv o.s.v. Jag vill bli lämnad ifred samtidigt som jag vill ha alla nära. Jag vill ha omtanke, närhet och kärlek....
samtidigt som jag vill att alla ska lämna mig ifred.
Jag vill att min omvärld ska veta att det vareviga dag bubblar inom mig, att det är ett fullständigt kaos och ingen lugn och ro. Jag vill att omvärlden ska veta att jag inte är lycklig eller tillfredsställd i mitt liv, att jag bara fortsätter för att det förväntas av mig för inte kan väl jag ta en paus ifrån livet? En paus ifrån jobb? Jag måste väl fortsätta som alltid.... rakt fram?

Jag tog ut två veckors semester för att jag behövde en paus, jag behövde få andas och försöka hitta lugn och ro... men innan jag hunnit hitta dessa saker så var det dags och börja jobba igen. Tillbaka till ett ställe som jag inte trivs på, som jag inte det minsta känner mig välkommen till eller omtyckt på..... Ett ställe som bara spär på mitt inre kaos, mitt psykiska välmående... som är långt ifrån välmående.

Alltför ofta tänker jag att det skulle vara skönt att få komma bort.... att få gömma sig eller ännu värre..... försvinna. Jag skulle ibland önska att man kunde checka ut ifrån livet för och ta den där välbehövliga pausen, hinna andas och hitta balansen i livet igen. Alltför ofta tänker jag tråkiga tankar.....
Jag behöver en paus, jag behöver hitta lugn och ro, jag behöver hitta lyckan igen och den där känslan av tillfredsställelse för att orka fortsätta framåt. Jag behöver en paus för att inte totalt kollapsa inom en snar framtid.

En paus......