Sitter nu omklädd till gymkläder och väntar på min bror som ska med.
Känslan jag har nu är nästintill ångest.... jag känner oro i kroppen och huvudet börjar värka och illamåendet gör sig påmind. Varför känner jag så inför gymmet?
När jag tittar mig i spegeln klädd i gymkläder så känner jag mig så otroligt ful, fet och äcklig. Kläderna smiter åt lite väl mycket trots att det inte är åtsmitande kläder utan t-shirt, linne under och ett par träningsbyxor. Men känslan av att vara ful, fet och äcklig finns där ändå och det känns som om den äter upp mig inifrån. Den tar all energi och jag känner att det f*n inte är lönt och bege sig till gymmet för jag är änså så stor, ful och fet.... men det är ju just därför jag tränar på gym... för att bli mindre och fastare. Bli hälsosammare och ta hand om mig och min kropp. Det är ju just därför. Hade jag redan varit liten, nätt och fast då hade jag ju inte behövt bege mig till gymmet...
Varför ska jag behöva kämpa mot dessa känslor dag ut och dag in?? Varför kan inte dagarna bara börja kännas lättare och lättare istället för svårare och svårare? Kan jag inte få en paus nu och få hämta andan och orken till att kunna tackla allt detta som är på gång just nu? Känns som om jag har andnöd, som om jag inte får tillräckligt med luft, att jag hela tiden måste kippa efter andan.

Vill gå och gömma mig, men jag ska till gymmet och jag ska göra bra ifrån mig och inte slarva mig igenom det.