Söndagen har nu snart kommit till sitt slut och det börjar bli dags att leta upp sängen.... men innan jag gör det så vill jag skriva ett inlägg om känslor och funderingar jag har just nu.
Skrev i mitt förra inlägg att jag nu hamnat på tresiffrigt igen och att jag känner mig värdelös, misslyckad, ful, fet, äcklig o.s.v. Man tycker att dessa känslor och tankar borde räcka för att man ska undvika totalt fel mat.... men inte för mig inte. Jag vet att jag kommer till att må dåligt, att jag inte alls går ner i vikt utan upp i vikt av det jag stoppar i mig... men ändå gör jag det. Ändå är där något inom mig som säger att jag vill ha det där onyttiga, att något inom mig behöver det där.. för att fylla ett tomrum eller komma undan vissa känslor. Jag vet att maten inte är en tröst, jag vet att den inte ger mig trygghet eller stabilitet. Den ger mig inte kärlek, omtanke eller omvårdnad.... men ändå stoppar jag den i mig. På förmiddagen och eftermiddagen idag har jag inte ätit speciellt mycket... men ändå ha jag lyckats få ner en bit pizza från igår, tre mackor, läsk och mjölk. I eftermiddags var det dags för dop och maten där bestod av kallbuffe där det mestadels var fisk som serverades, men även annat... men det gick i havets tecken kan man säga. Maten var god och jag tror att den var hälsosam... eller ialla fall något sånär hälsosam och till det drack jag en Ramlösa och det känner jag mig nöjd med. Men sedan kom tårta och jag tog en bit. Tårtan var såklart med grädde och en hel del sådan... och jag visste att jag borde undvika den... men ändå stoppar jag den i mig och till det dricker jag en cola och en kopp kaffe med mjölk. När vi nu kom hem för ett tag sedan blev det ombytat till pyjamas, ett besök till skafferiet där det fanns två halvtomma chipspåsar. Den ena fick Benny och den andra tog jag. Behöver jag skriva att bägge är slut? Till detta blev det läsk.
Känslan jag har nu är...... äckel. Jag känner mig fortfarande inte tillfredsställd, tomrummet är inte fyllt. Det känns hemskt och ensamt.

Imorgon blir det ett samtal till min läkare på vårdcentralen och sedan är det hjälp jag ska be om. Jag klarar inte detta själv... och jag vill inte se ut så här längre eller må så här längre. Det får vara nog nu.

Någon som känner som jag som skulle vilja bilda en grupp där man kan utbyta tankar, förslag, tips, idéer o.s.v.? Skriv en kommentar till detta inlägg så ska ni få en mailadress och skicka iväg ett mail till.
Tveka inte för att ta hjälp av andra.