Igårkväll fick jag ett tråkigt samtal gällande min farmor, hon är inte alls bra.
Jag har tyvärr ingen vidare kontakt med min farmor och det är det som gör det hela mycket jobbigare. Gamla minnen kommer till ytan igen, att inte göra om samma sak igen, att inte hinna göra något / ändra något innan det är för sent. Min morfar är borta, han gick bort för 10 år sedan, och jag hade ingen kontakt med honom och det är något som jag ångrar idag. Jag undrar hur han skulle se på mitt liv, skulle han tycka om det valen jag gjort, skulle han tycka om min sambo, skulle han tycka att jag valt rätt eller fel gällande skola och yrke? Det är många frågor som lämnades obesvarade.. och som jag aldrig kommer till att få svar på och det försöker jag på något sätt att acceptera.
Nu till min farmor så känns det som om man hamnat i samma situation igen. Min farmor har inte gått bort, men hon är väldigt dålig och det får mig till att börja tänka och fundera. Jag får så ont i magen, blir ledsen, mår inte alls bra. Jag vill bara säga till farmor att jag är ledsen, ledsen att jag inte hört av mig eller visat att jag bryr mig. Jag har bara tänkt på mig själv och mina känslor. Nu kanske..... det snart är försent och göra något åt det.

Hur ska jag orka jobba med dessa tankar? Hur ska jag orka ta mig igenom detta och samtidigt försöka vara glad, när jag allra helst egentligen vill gråta och krypa upp i en famn och höra att det kommer att ordna sig. Att det inte är försent för och rätta till saker och ting, göra andra val. Be om förlåtelse.