Jag trivs inte på mitt nuvarande jobb utav den anledningen att jag ska sluta där den 31:e dec. Att jag ska sluta är inget frivilligt val, utan det är som så att min chef vill anställa förskollärare och det är inte jag utan jag är barnskötare som har ett vikariat.. så därför får jag sluta till årsskiftet.
Just nu känns det som om jag bara finns på jobb, jag är inte engagerad i något, bryr mig nästan inte för något och tycker att de flesta personalaktivitetet som jag är med i känns rätt så meningslösa. Jag förstår inte riktigt vad meningen är med att jag t ex ska vara med på personalmötena längre då jag inte ska vara kvar. Varför ska jag behöva sitta där 2 tim och lyssna på en verksamhet utvecklas när jag inte ska vara en del av den utvecklingen? Jag känner mig bitter, sur och irriterad över detta faktum.
Det jag försöker göra är att se saker positivt (även om det är väldigt svårt för tillfället). Jag försöker tänka att istället för att jag slänger bort 2 tim av mitt liv som jag t ex kunde ha ägnat åt träning istället, så försöker jag se det som att jag i två timmar kan sitta och insupa en massa ideér och funderingar som jag sedan ev. kan ta med mig till ett nytt jobb. Jag försöker se det som en möjlighet att utvecklas i min roll som pedagog.... men det är svårt och alltför ofta tar min bittra och sura sida över och jag ser ingen mening med något som har med just detta jobbet och göra. Det är egentligen tråkigt när jag tänker efter, för jag älskar barnen och jag älskar arbetet i sig.... men när man vet att det är tidsbegränsat så känns det mycket jobbigare och vara positiv.

Har ni några tips på hur jag kan stå ut dessa ca sex veckorna som är kvar utan att förvandlas till en gammal (är jag 24 år :P) bitter, sur och arg dam?