Vad är det med människor?
Tid: 18:55:08 Datum: 2008-03-09Egentligen borde jag väl inte skriva detta inlägget, men jag kan inte bara låta bli. Jag måste få skriva av mig eftersom det väcker så många tankar och känslor hos mig.
Vi var på 90års kalas nu i eftermiddags. Jag hade sminkat mig och gjort mig fin i klänning tyckte jag och självförtroendet fanns där på en liten bit.... men enbart för och tas ifrån mig nästan med en gång man kommer innanför dörren till lokalen. B:s syster fick låna en klänning av mig igår som hon kunde ha idag. Hon är gravid och har lite mage, så hon fick låna en klänning av mig som är väldigt töjbar. En närstående till henne frågar henne då om hon köpt ny klänning och hon svarar då: "Nej, den har jag fått låna av Petra" varpå den närstående svarar "Jaså, har hon så stora kläder?".
Hur ska man ta detta? Jag står rakt framför den närstående och ändå säger hon en sådan sak. Jag tog detta hårt och blev väldigt ledsen och med en gång var det lilla självförtroendet bortblåst. Jag kände mig verkligen ful och tjock resten av kvällen och fick ju dåligt samvete när man sedan satt och åt. Herregud!! Varför tar jag åt mig? Varför låter jag det påverka mig?
En annan person klappa mig på magen och kollade på mig med en undrande blick och jag fick då nog och svara "Nej, jag är bara tjock.".
Vad är det med människor egentligen som gör och säger sådana saker? Förstår dem inte att personen ifråga kan ta väldigt hårt vid sig och bli väldigt ledsen och sårad? Jag vet att jag är större än vad jag borde vara, men jag försöker också göra något åt det genom att tänka på vad jag äter och träna. Vad jag behöver är stöttande och förstående människor runt mig, inte sådana som trycker ner mig och får mig att må väldigt dåligt.
Nu vill jag bara öppna skafferiet och ta fram chipspåsen som ligger där och så vill jag hälla upp ett riktigt stor glas med cola och så vill jag bädda ner mig i soffan och trösta mig med detta, men det är inte rätt sätt att hantera det på så därför tänker jag inte göra det.
Några tips på hur / vad jag ska göra istället för och trösta mig själv?
Vi var på 90års kalas nu i eftermiddags. Jag hade sminkat mig och gjort mig fin i klänning tyckte jag och självförtroendet fanns där på en liten bit.... men enbart för och tas ifrån mig nästan med en gång man kommer innanför dörren till lokalen. B:s syster fick låna en klänning av mig igår som hon kunde ha idag. Hon är gravid och har lite mage, så hon fick låna en klänning av mig som är väldigt töjbar. En närstående till henne frågar henne då om hon köpt ny klänning och hon svarar då: "Nej, den har jag fått låna av Petra" varpå den närstående svarar "Jaså, har hon så stora kläder?".
Hur ska man ta detta? Jag står rakt framför den närstående och ändå säger hon en sådan sak. Jag tog detta hårt och blev väldigt ledsen och med en gång var det lilla självförtroendet bortblåst. Jag kände mig verkligen ful och tjock resten av kvällen och fick ju dåligt samvete när man sedan satt och åt. Herregud!! Varför tar jag åt mig? Varför låter jag det påverka mig?
En annan person klappa mig på magen och kollade på mig med en undrande blick och jag fick då nog och svara "Nej, jag är bara tjock.".
Vad är det med människor egentligen som gör och säger sådana saker? Förstår dem inte att personen ifråga kan ta väldigt hårt vid sig och bli väldigt ledsen och sårad? Jag vet att jag är större än vad jag borde vara, men jag försöker också göra något åt det genom att tänka på vad jag äter och träna. Vad jag behöver är stöttande och förstående människor runt mig, inte sådana som trycker ner mig och får mig att må väldigt dåligt.
Nu vill jag bara öppna skafferiet och ta fram chipspåsen som ligger där och så vill jag hälla upp ett riktigt stor glas med cola och så vill jag bädda ner mig i soffan och trösta mig med detta, men det är inte rätt sätt att hantera det på så därför tänker jag inte göra det.
Några tips på hur / vad jag ska göra istället för och trösta mig själv?
Kommentarer
Postat av: Emily
haha vad förolämpad jag skulle bli!
Postat av: Rebecca
Hej Linnéa!
Har tittar igenom din blogg och läst lite inlägg: Du verkar vara en otroligt trevlig, smart, rolig och omtänksam människa. Och söt som grädde på moset! Tycker du ser jättebra ut, så ta absolut inte åt dig! Jag har själv lite mage, som jag ej kan träna bort och den verkar bara bli större och större, haha. Men detta har jag lärt mig att tycka om i alla fall. :-) Tyck om dig själv (som din sambo och nära och kära gör), och stå på dig: man kana faktiskt säga till att man ej tycker det är acceptabelt att släkt/vänner fäller sådana kommentarer! Jag hejar på dig tjejen! Kramar i massor!
Trackback
