.... på allt som man känner.

Jag har en massa känslor inombords som jag så gärna skulle vilja dela med mig av, men det är så svårt och sätta ord på allting som man känner. Jag är varken lycklig eller olycklig vilket är konstigt, för antingen är man väl det ena eller det andra.. Men jag vet inte om det är så lätt och säga att antingen är man lycklig eller olycklig, allt är inte svart och vitt.
Jag känner att jag saknar något i mitt liv, men jag vet inte vad. Jag har ett fast förhållande sedan lite mer än sju år tillbaka, bor tillsammans med honom och vår hund och katt. Jobbar som barnskötare på en förskola där jag trivs väldigt bra. Dock är detta ingen fast tjänst, utan det är enbart ett vikariat så det kan ju vara att jag saknar den där ekonomiska tryggheten som följer med en fast tjänst. Har dock sökt ett nytt vikariat på samma förskola som iså fall kommer till att sträcka sig till den 31 dec. 2008. Jag hoppas att jag får det, men jag vet också om att där ska komma ut ett grav.vik. så jag hoppas ju mer på det för det gäller ju 1,5 år.
Jag saknar också vänner i mitt liv. Har inte speciellt många vänner och ännu mindre träffar jag dem stackars jag har. Vet inte varför det är så egentligen, utan det har bara blivit så. Men visst gör det mig ledsen och jag känner mig många gånger ensam..... för där finns ju inget som kan ersätta den där riktiga vännen som man kan berätta allt för.
Ja, som sagt var så har jag en mängd känslor som jag går och bär på, men som jag inte riktigt kan sätta ord på så att det låter bra och rätt. Hur får man egentligen det där livet där man känner sig tillfreds med allt? Kan man någon känna sig tillfreds med allt eller kommer där alltid vara en del som kommer till att göra att man inte finner den där 100%-iga lyckan? Kommer man vara lycklig inom vissa områden och olycklig inom andra? Är det så livet ska vara?