Att öppna sitt....
Tid: 21:25:23 Datum: 2008-03-19.... innersta.
Jag sitter här och funderar på om jag ska öppna mitt innersta här i bloggen.... skriva om min vikt och min egen syn på mig själv. Kanske vore det en bra idé, för vem vet.... det kanske hjälper i min kamp mot övervikten.
Jag har länge varit överviktig, i flera år, dock inte i hela mitt liv. När jag var yngre (är 24 idag) så rörde jag rätt så mycket på mig. Jag spelade t ex innebandy, styrketränade och hade idrott i skolan m.m. Jag var abslout ingen träningfreak, men jag rörde väl på mig så där lagom. Jag åt inte speciellt heller, utan det var vanlig husmanskost som serverades där hemma.
Men sedan förändrades något - jag slutade spela innebandy, styrketräningen kommer och går i perioder och skolan är över för länge sedan. Den där husmanskosten finns kvar, men inte alls i den mängd som den borde utan nu har vissa av middagarna blivit utbytta mot McDonlad´s, Max, diverse pizzerior o.s.v. En hel del läsk och godis slinker ner ( dock inte sedan jag ingick ett avtal med mamis). Man bor ju inte hemma längre, så nu kan man ju stoppa i sig vad man vill för nu bestämmer man ju själv över maten.
Varför denna förändring kom, vet jag inte. Jag försöker och har flera gånger försökt sätta det i samband med en händelse eller något, men jag kommer inte fram till något. Jag har alltid varit lite större än mina vänner, men inte alls som det är idag. Jag önskar att jag kunde sätta förändringen i samband med något, så man sedan kunde börjat bearbeta just den biten. Jag vet att jag tröstäter mycket. Jag äter när jag är glad, när jag är ledsen, när jag känner mig sårad, när jag känner mig misslyckad o.s.v. Jag äter i stort sett för de flesta känslor man kan känna.
Egentligen kan man väl då säga att jag vet roten till varför jag överviktig och det är ju att jag tröstäter, nu är det bara hjälpen till att sluta (tröstäta) som man ska hitta också. Men jag vet inte ett enda ställe som man kan få hjälp med det på.
Min dröm är att jag en dag ska kunna titta mig i speglen och säga att jag tycker att jag är fin, att jag är okej. Min dröm är att en dag kunna se mig själv i speglen och säga att jag duger som är jag. Min dröm är att komma i ett par riktigt snygga jeans och ha en riktigt snygg top/tröja/linne till dem UTAN att det väller ut fläsk både fram, bak och från sidor. Min dröm är att jag en dag ser mig själv i speglen och kan säga att jag älskar mig själv och att jag verkligen menar det.
Att ha folk som klappar en lite på magen och frågar om man väntar barn är en sak jag är trött på. Människor som man inte ens känner kan göra så och jag HATAR det. Vem ger dem rätten till och klappa mig på magen och tro att jag är gravid när jag bara är tjock? Förstår inte dessa människor att sådant kan såra och göra en person väldigt ledsen? Förstår inte människor att en sådan kommentar kan förstöra allt man kämpat för?
Jag sitter här och funderar på om jag ska öppna mitt innersta här i bloggen.... skriva om min vikt och min egen syn på mig själv. Kanske vore det en bra idé, för vem vet.... det kanske hjälper i min kamp mot övervikten.
Jag har länge varit överviktig, i flera år, dock inte i hela mitt liv. När jag var yngre (är 24 idag) så rörde jag rätt så mycket på mig. Jag spelade t ex innebandy, styrketränade och hade idrott i skolan m.m. Jag var abslout ingen träningfreak, men jag rörde väl på mig så där lagom. Jag åt inte speciellt heller, utan det var vanlig husmanskost som serverades där hemma.
Men sedan förändrades något - jag slutade spela innebandy, styrketräningen kommer och går i perioder och skolan är över för länge sedan. Den där husmanskosten finns kvar, men inte alls i den mängd som den borde utan nu har vissa av middagarna blivit utbytta mot McDonlad´s, Max, diverse pizzerior o.s.v. En hel del läsk och godis slinker ner ( dock inte sedan jag ingick ett avtal med mamis). Man bor ju inte hemma längre, så nu kan man ju stoppa i sig vad man vill för nu bestämmer man ju själv över maten.
Varför denna förändring kom, vet jag inte. Jag försöker och har flera gånger försökt sätta det i samband med en händelse eller något, men jag kommer inte fram till något. Jag har alltid varit lite större än mina vänner, men inte alls som det är idag. Jag önskar att jag kunde sätta förändringen i samband med något, så man sedan kunde börjat bearbeta just den biten. Jag vet att jag tröstäter mycket. Jag äter när jag är glad, när jag är ledsen, när jag känner mig sårad, när jag känner mig misslyckad o.s.v. Jag äter i stort sett för de flesta känslor man kan känna.
Egentligen kan man väl då säga att jag vet roten till varför jag överviktig och det är ju att jag tröstäter, nu är det bara hjälpen till att sluta (tröstäta) som man ska hitta också. Men jag vet inte ett enda ställe som man kan få hjälp med det på.
Min dröm är att jag en dag ska kunna titta mig i speglen och säga att jag tycker att jag är fin, att jag är okej. Min dröm är att en dag kunna se mig själv i speglen och säga att jag duger som är jag. Min dröm är att komma i ett par riktigt snygga jeans och ha en riktigt snygg top/tröja/linne till dem UTAN att det väller ut fläsk både fram, bak och från sidor. Min dröm är att jag en dag ser mig själv i speglen och kan säga att jag älskar mig själv och att jag verkligen menar det.
Att ha folk som klappar en lite på magen och frågar om man väntar barn är en sak jag är trött på. Människor som man inte ens känner kan göra så och jag HATAR det. Vem ger dem rätten till och klappa mig på magen och tro att jag är gravid när jag bara är tjock? Förstår inte dessa människor att sådant kan såra och göra en person väldigt ledsen? Förstår inte människor att en sådan kommentar kan förstöra allt man kämpat för?
Kommentarer
Trackback
