Kan man vakna på ett värre sätt än med känslan av att känna sig misslyckad och värdelös?
Denna känsla är precis vad som infunnit sig hos mig denna morgon och jag är rädd för att den kommer till att stanna kvar hela dagen och kvällen. *suckar*
Jag förstår inte varför jag känner mig så... Är det för att jag inte varit på gymmet på ett tag? Är det för att jag slutar på jobbet om 2 veckor och inte har något nytt.... än? Vad beror det på?
Jag blir så ledsen och frustrerad över detta och jag vet om inerst inne att jag inte är varken misslyckad eller värdelös, men att komma över och förbi den känslan när man väl har den.... det är jätte svårt.
 Ialla fall för mig.



Idag jobbar jag mellan 10.30-17.00 *suckar och därmed hinner jag inte direkt till gymmet som stänger 19.00... eller.... Jo, det gör jag kanske... Om jag packar en väska med mina träningssaker redan nu.... Nej, jag hinner inte. För att jag skulle hinna så betyder det att jag skulle behöva vara hemma vid 17.10 eller något sådant och det är jag inte, det vet jag redan nu. SKIT!!! Jag ville till gymmet, men jag får ta det imorgonbitti istället. Jag ska ändå upp vid 06.30-07.00 för och gå ut med hunden och ge henne mat, så istället för att sedan gå och lägga mig kan jag sysselsätta mig fram till kl. 09.00 då gymmet öppnar och så kör jag dit med en gång och är hemma igen till ialla fall 11.00. :) Perfekt!!