Ikväll var det tänkt att vi skulle ha en trevlig kväll tillsammans med min bror och lite tv-spelande.
Det är en trevlig kväll, men ändå sitter jag i sovrummet och gömmer mig medan pågen och brossan spelar.
Varför?
Jo, för att jag kan inte motstå alla godsaker som står på bordet.
*suckar*
Det hela började redan när pågen kom hem med maten för kvällen. Han kom hem med kinamat och den praktiskt taget slänger jag i mig.
Varför?
Vet inte. Kanske för att jag trodde att jag skulle orka mer eller för att jag ville ha fram godsakerna fortare eller....
Ja, jag vet inte. Åt för mycket och för fort med en gång av middagen och sedan har det fortsatt så precis hela kvällen.
Jag har bara stoppat i mig en massa, trots att jag egentligen inte velat eller orkat mer... så har ändå den där handen varit i någon skål och plockat.
Jag har haft en liten röst i huvudet som sagt åt mig att sluta, att inte ta mer.... men ändå så sitter jag där med ena handen i en skål efter mer godis medan jag har hela munnen full. Jag har inte kunnat sluta!!
Kass ursäkt eller är det sanning?
Jag vet inte. Kanske intalar jag mig själv att det är sanning, men i själva verket så är det en jävligt dålig ursäkt.
Varför kan jag inte sluta?
Vad är det för tomrum jag försöker fylla ut med mat?
 Med onyttiga saker.
Saknar jag något i mitt liv eller är det något som hänt som jag inte är medveten om, eller som jag kanske inte vill vara medveten om?
Jag har rättfärdigat mitt ätande ikväll med att det är fredag, att brossan är här, att jag tar tag i träningen igen på måndag o.s.v. Alla ursäkter och undanflykter man kan komma på har jag nog redan rabblat för mig själv ikväll. Egentligen finns där inte en enda bra ursäkt till varför jag fyllt mig själv med det ena feta efter det andra. Ikväll har jag verkligen visat på dålig karaktär.
Känslorna som fyller mig nu är ångest, panik, fetmakänslor, äckelkänslor, fulkänslor o.s.v.
Hade jag inte ätit allt det jag har, så hade jag inte heller behövt brottas med de känslorna nu.
Känns som om jag varit besatt av maten ikväll, som att jag bettet mig som en galning.