Tankarna far hit &....

        Tid: 16:02:37 Datum: 2008-04-05
.... dit.

Nu så här på vårkanten borde man vara full av glada känslor, av lycka och glädje.... men istället för dessa underbara känslor är jag fylld av ångest och depression.
Tankarna kring livet far hit och dit.
Jag tänker på hur mitt liv sett ut de senaste 10 åren och de är allt annat än lyckliga för det mesta.
(där finns stunder/perioder under de 10 åren som jag varit lycklig)
Att mitt liv skulle ta en sådan otrolig vändning när jag var 14 år, hade jag ingen aning om och jag hade aldrig kunnat föreställa mig det heller. Att mista tre släktingar (faster, kusin & morfar) inom loppet av sex månader var inget jag hade räknat med och att jag skulle ta på mig allting och stänga in mina känslor var inget bra val.
Jag hade lika stor rätt att vara ledsen och behöva hjälp som någon annan, men jag tyckte inte det då. Istället valde jag att bära mina känslor för mig själv i säkert 1-2 år, tills jag sedan inte klara det längre.
Att detta halvåret skulle påverka mitt liv och förändra det så mycket som det gjorde...... det trodde nog ingen.
Att jag skulle gå från en glad och positiv person till en deprimerad, arg och negativ och sedan vara sådan i över
 8 år......

Vad ska man säga om det?
"Tiden läker alla sår" ......
......är där väl ett ordspråk som lyder, men av egen erfarenhet har jag lärt mig att så är inte fallet. Såren läker aldrig och man glömmer aldrig det man varit med om. Det som händer är att man lär sig leva med det. De flesta lär sig leva med det, en del gör det inte och väljer en annan utväg. Jag förstår de människor som väljer den andra vägen, för jag har själv haft mina tankar där...
Men jag har insett de gånger att jag har för mycket att leva för.
Jag har en familj som jag älskar och som älskar mig, jag har en sambo som är underbar för och ha stått ut med mig i alla år, jag har mål och drömmar här i livet som jag vill förverkliga och uppnå m.m.
Jag har mått dåligt i 10 år och jag kan inte ens idag säga att jag mår 100% bra, men jag mår betydligt bättre än vad jag gjorde innan. Jag har dock en mycket lång väg kvar att gå och jag kommer att falla tillbaka många gånger till, men för varje gång de händer är det också lite lättare att ta sig tillbaka.

Ge inte upp.
image178
KATEGORI » Personligt | Kommentarer(0)|
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0