.... fruktansvärt långt borta.

För tillfället känns det där drömlivet jag så hemskt längtar efter så väldigt långt borta.
Det känns som om ingenting jag vill är meningen ska hända nu. Jag är en person med väldigt dåligt tålamod och när ingenting händer som man vill, då tappar man hoppet och tron lite grann. (mycket)
Jag försöker verkligen tänka positivt, t ex att vår tid också kommer, men när f*n då? För alla känns det som om det händer nu, men för oss verkar det som om vi ska behöva vänta med allting tills..... Ja, jag vet inte tills när. Personer som knappt varit tillsammans blir gravida och ska ha barn tillsammans trost att de inte ens varit tillsammans ett år.... Jag och B har varit tillsammans lite mer än sju år.... inte är där något barn på väg. *suckar*
Jag vet inte vart dessa känslorna kommer ifrån och man ska absolut inte skaffa saker och ting bara för att andra gör det. Men det känns väldigt jobbigt och påtagligt när allt fler i ens omgivning skaffar t ex barn och hus, medan vi står kvar på samma ställe och trampar. Man känner sig utanför på något sätt. Det är svårt och förklara.... men det är så det känns ialla fall.

Den där positiva och hoppandes jag är som bortblåst. Här kämpar och kämpar jag, men vad får jag för utdelning? Ingenting känns det som. Det enda som händer är att all min energi försvinner, för det känns liksom som "Varför ens bry sig, inget bra händer ju ändå."
Förutom att en dröm får vänta längre innan den blir verklighet, så är det jobbet också jag går och tänker på. Jag har ju ett vikariat nu och där är en på jobb som ska gå på mammaledigt om en månad. Jag trodde att det var realativt lätt och få det där vikariatet eftersom jag nu redan är där och kan rutiner o.s.v. Men nej.... så enkelt var inte det heller. Nej, jag ska få söka det där vikariatet precis som alla andra och det har jag gjort också. Nu ska man då bara behöva gå och vänta på beskedet därifrån, om man får det eller inte. Frågan är då bara om de kan skriva om mina papper då mitt nuvarande vikariat är t o m 30 juni -08 och det andra börjar 1 maj -08. Inte nog med det... OM man får det vikariatet så ska jag tydligen behöva söka det igen i dec. för det sträcker sig bara till 31:e dec. -08 trots att det är ett grav.vik. där mamman ska vara hemma ca 1,5 år.

När ska den där spärren verkligen släppa i mitt liv? När ska jag få det där drömlivet eller åtminstone en bit av det?