Detta med vikten

        Tid: 21:28:42 Datum: 2008-10-22
Jag förstår inte varför jag tillåter vikten vara en så stor del av mitt liv.
Varje dag tänker jag på detta med min vikt, träning, mat, sötsaker, tröstäta, hetsäta o.s.v. Varje dag! Det tar verkligen på krafterna och energin kan jag tala om men ändå tillåter jag det vara en så stor del. Jag har till och med låtit det börja ta över mitt liv... Det kan vara så att jag undviker saker för att jag känner mig tjock och fet, jag tackar nej till saker och ting för jag vill inte känna mig som en stor valross och då känns det tryggare och stanna hemma innanför mina skyddande väggar där ingen annan kan se mig och då inte heller döma mig.
Jag förstår inte varför jag har en sådan dålig relation till mat, till sötsaker, till allt det där onyttiga som godis, glass, chips, läsk, snabbmat i alla former o.s.v. Jag förstår inte det.
Vad är det jag försöker få ut av maten som jag inte får annars? Vad är det jag saknar i mitt liv som jag försöker få av maten? Vad är det för känslor jag försöker dölja och mörklägga? Varför använder jag maten som en tröst när jag är ledsen eller när jag är arg eller irriterad? Varför använder jag maten som en belöning när jag gjort något bra?
Det är många varför och många frågor, men jag har inga svar. Jag försöker finna svaren.... men jag vet inte vart jag ska leta eller hos vem jag ska söka hjälpen? Jag har börjat ta upp detta så smått med min kurator och jag hoppas att det så småningom ska bli bättre.... efter att ha pratat med henne och kanske fått hennes hjälp med och förstå saker och ting i mitt liv. Inte nästa vecka, men veckan därpå ska jag till distriktssköterskan på tisdagen och prata med henne om vikten och vad där finns för hjälp för mig att få och sedan på onsdagen ska jag till min läkare och prata om samma sak... Jag ska b la försöka få utskrivet Reductil till mig som en början, som en hjälp på en väldigt lång väg som jag ska vinna i slutändan.

Nej, nu måste jag sätta punkt här. Jag skulle kunna fortsätta i evigheter, men någonstans måste jag sätta stopp.... och för denna gången blir det här.
Godnatt.
KATEGORI »  | Kommentarer(0)|
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0